kohoBeat


 

Hertig Magnus

(El duque Magnus)

Ernst Josephson (1851-1906)

Hertig Magnus från sitt fönster
drömmande ser Vetterns bölja,
månbelyst, och sval och klangrik,
slottets fasta murar skölja.

Tunga qval hans själ förvirrat,
att sin gode far han mistat,
och att blod i strömmar flutit
för hans bröders skull, som tvistat.

Hertig Magnus från sitt fönster,
ser i vattnets ljusa dager
liten sjönymf ljufligt vagga,
sjungande och fri och fager:

"Hertig Magnus", så hon sjunger,
"kom till mig från slottet höga,
att ditt ädla sjuka hjärta
i den svala böljan löga,

låt mig kyssa få din tinning,
sköna prins låt dig beveka,
kasta dig i mina armar,
på gullharpan skall jag leka!"

Hertig Magnus från sitt fönster,
tjusad utaf nymfens fägring,
sprang i vattnet, lät sig föras
af sin undersköna hägring.

Bars omkring tills morgon grydde
af den vänna vattenanden,
och blef funnen bland violer
oskadd, slumrande på stranden.

----

Desde su ventana, el duque Magnus, apoyado contra los poderosos muros del castillo, contempla con ensueño las olas del lago Vättern iluminadas por la luna, fría y sonora.

Una profunda melancolía ha angustiado su alma desde la pérdida de su padre y ríos de sangre han corrido para saciar el rencor de sus hermanos.

Desde su ventana, el duque Magnus contempla en las cristalinas aguas a una pequeña ninfa de belleza extraordinaria moviéndose alegremente y cantando:

"Duque Magnus", le canta, "baja de lo alto del castillo y ven a mí para bañar tu noble y enfermo corazón en estas frías olas. ¡Permíteme besar tu frente, príncipe de la justicia, te lo imploro! ¡Déjate caer en mis brazos y yo tocaré para ti mi arpa dorada!"

Desde su ventana, el duque Magnus, hechizado por la belleza de la ninfa, saltó al agua dejándose llevar por la maravillosamente hermosa ilusión.

Viajó con el bello espíritu de las aguas hasta el alba y fue encontrado entre violetas, ileso, durmiendo en la orilla del lago.

Traducciones: Lisbet Klockars y Javier Arrebola © kohoBeat 2009